Byta byxor och stuka foten

   Lars pratar inte riktigt rent som ni kanske förstått. Är man van hör man ändå vad han säger, är man mindre van kan det bli riktigt roligt. Ibland är det en ren och skär välsignelse.
Lars var i tonåren och han och Ulrika var ute och gick när hennes byxor plötsligt sprack. Det var inget som syntes så Ulrika tänkte att det fick vara till dess att hon kom hem. Lars däremot var lite bekymrad över det hela men gick ändå med på att gå till ICA och köpa glass innan de gick hem.
Han måste ha gått och funderat på det för när de gått omkring på ICA en stund sa Lars
- Nääääeee Uika, kom nu, vi måtte gå hem å byta dina balle!
- Hrm.. Du menar BRALLOR Lars, va.. hehe.. Försökte Ulrika generat reparera lite när folk vände sig om och fnissade åt dem.
- Ja?? Jag sa BALLE! svarade Lars bestämt och ännu högre.

Han sade även till vår kära mor när hon kom hem efter jobbet en kväll och såg lite trött ut
- Nääee mamma, nu måtte du va ledig imon, du se utskiten (utsliten) ut!

   En annan gång följde Ulrika med Lars på fotbollsträning och Lars snubblade till och tyckte att han skadade foten. Han haltade lite då och då efter när han kom ihåg det och det var allmänt jättesynd om honom. På hemvägen stannade de på McDonalds för att äta. Så fort de kom innanför dörren säger Lars med hög röst
- Hallå allihopa! Ja ill bara säga att ida ha ja kukat mig. Hela restaurangen vände sig mot dem och började fnissa. Ulrika försökte översätta lite fint
- Du menar att du har STUKAT dig Lars..hehe..
- Ja, ja mena KUKAT, de sa ja? svarade Lars förnärmat. När de sedan ätit upp tyckte Lars att han hade för ont i foten igen för att bära bort sin bricka, så han hejdade en tjej som gick omkring och torkade bord och räckte henne sig bricka.
- Du ta den va, tack du e välldi söt å vacke!