Operation: fixa en karl åt Hanna

  När jag och min före detta flyttade isär var Lars mycket bekymrad över detta.
Jag förklarade att man klarade sig fint utan med, men han ville inte riktigt ta till sig detta, mansgris som han är. Tjejer kan inte klara sig själva helt enkelt!
En kvällsvisit sa han bestämt:
- Nanna, du ha ingen man, det måtte du ha! Det e bra!
- Nej, jag klarar mig utan. Det är så här förstår du att kvinnor kan och.. innan jag han gå in djupare på mina feministiska försvarstal så avbröt Lars mig.
- Jaha??? Du bööööök?
- Nej, jag är inte bög, eller lesbisk som det heter om man är en tjej som gillar en tjej, jag har det bara väldigt bra själv!
Lars tittade på mig som om jag inte var riktigt klok men sa inget mer.
  Några dagar senare mötte jag Lars på stan. Han kom åkandes i bil med sin pappa och jag gick över torget. Det var fullt av folk denna sommardag och redan när jag såg att han sken upp och vevade ned rutan anade jag oråd men jag kom liksom inte undan.
- Heeeej Nannaaaaa! Lars hängde sig ut genom rutan. Nu vet jag en man till dig! Ni kan ha löllop!
Jag kände hur folk tittade och hörde fnissningar men vägrade lyfta blicken från de väldigt intressanta kullerstenarna jag gick på. Som tur var hann han inte få ur sig några namn innan de försvann ur sikte.

Ett par dagar senare träffades vi igen.
- Nu Nanna, har jag betällt en man åt dig! En hockeyspelare och han komme imorrn klocka två!
Eftersom Lars är som han är så kan man ju inte riktigt lita på honom, så det var med pirr i magen jag satt och tittade på när klockan började närma sig två dagen efter.
Som tur var kom det inget skrymmande paket från NHL eller något annat för den delen, men jag var bra nervös!