Smisk!

    I en liten period i sitt liv fann Lars nöje i att smiska till folk i baken. Vi vet fortfarande inte än idag vart han fick det ifrån. Jag var barnvakt  någon gång där i alla fall och jag och Lars var på ICA för att köpa glass. Han var sur av någon anledning och ville inte alls gå åt samma håll som jag. Efter många om och men hade vi valt ut var sin glass och ställt oss i kassakön. Framför oss stod en dam som var av modell större. Jag ser i ögonvrån hur Lars studera henne nyfiket upp och ned och innan jag hann reagera har han smällt till henne i baken. Sen springer ungen så när damen vänder sig om, ganska förvånad och arg, står jag där. Högröd. Jag mumlade något om Downs Syndrom och backar bort mot frukten dit Lars sprang. Behöver jag säga att vi stod och tryckte bakom hyllorna tills dess att damen lämnat affären..?