Lars farfar hann bli åttio år gammal innan han gick bort. Det var det enda dödsfallet Lars hade upplevt då så antagligen förknippade han döden med att man var just åttio år. Några år efter farfars bortgång fyllde vår morfar åttio år och vi, liksom halva stadens pensionärer var där på uppvaktning. Det var även gäster där från stadens pensionärsföreningar då de brukar uppvakta sina medlemmar på jämna födelsedagar, så det var inte bara känt folk. Morfar satt i soffan i finrummet och öppnade sina presenter och beundrade sina blommor. Efter ett tag tränger sig Lars fram emellan folket som omger honom och slår sig ned bredvid honom i soffan. Han iakttar honom en stund sedan lägger han huvudet på sned och klappar honom på axel.
- Jaha du Moffa.. Åttio år.. Nu dör du snart!
Om Syndrom, tvångstankar och andra viktigheter. Små historier om livsglädje, otur och allmän dumhet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar