Badliv

   Jag tänker på den gången när jag och Ulrika var barnvakt åt Lars. Vi fick för oss att gå till utomhusbadet med honom. Han kunde simma hellre än bra och var dessutom rymningsbenägen och snabb, så han fick ha på sig en specialflytväst. Ja, nu krängde vi inte på ungen någon orange tyghistoria med tampar, snören, visselpipor och grejer utan den var som en kort men tjock topp. Visserligen neongul, men det var jättesmidigt om han hunnit smita och man var ett par meter efter. 
Vi badade, käkade glass och gjorde allt som Lars ville, trots det så var han sur när vi tyckte att det var dags att gå upp. Det var ett ganska vanligt förekommande så vi tog ungen i var sin arm och gick in på damernas omklädningsrum. Vi hoppade ur våra badkläder och krängde av Lars byxor och väst. Inne i duschen var det mycket folk och på nåt sätt hamnade Lars bakom oss. Då såg ungen sin chans.
- Heeeeddåååååå! Ropar han och springer mot dörren.
Det måste sett väldigt kul ut om man satt utanför då som ett stort antal människor gjorde, när damernas dörr flög upp och Lars springer ut spritt språngande och plaskvåt. Han sprang rakt fram till stora bassängen, naturligtvis på det djupaste där vi inte brukade vara, och slänger sig i med ett svanhopp. Allt hände på tre sekunder och som tur var så var det en tjej som lade märke till att det fattades något neongult på nakenbarnet och sprang fram till bassängen och tog tag i honom.
Barnvakterna då, jo de stod nakna i duschen fortfarande.

Mamma hade alltid så roligt åt oss, sina barnvakter.
Innan gjorde vi upp planer på vad vi skulle hitta på, lekparken, köpa glass, bada, picnick eller vad det nu kunde vara. Vi samlade ihop bröderna med glatt humör och lämnade huset.
När vi kom tillbaka var det andra bullar. Arga som bin för att Lars hade rymt eller skämt ut oss och framför allt aldrig ville gå hem när vi ville det. Vi svor alltid på att det var minsann sista gången vi var barnvakt och att vi aldrig skulle ta med honom ut bland folk igen. Sen gick det en vecka och nya barnvaktplaner smiddes.