15 pizzor

    Familjen har vänner utanför Årjäng som har en dotter med Downs Syndrom. Ända sedan hon och Lars var små har vi besökt dem minst en gång om året. Det har varit väldigt intressant att se dessa två barn växa upp till helt olika individer och formas av sin omgivning, familj och funktionshinder.

Jag följde bara med upp och hälsade på de första åren så för mig har skillnader och framsteg blivit så mycket påtagligare nu när man ser och jämför med längre mellanrum. Väldigt intressant.

  

   Under semestern brukar Lars och delar av familjen spendera två veckor där uppe hos familjen och det infaller oftast runt Lars födelsedag. De brukar ha ett litet kalas för honom där och sedan har vi ett för honom när han kommer hem. För ett par år sedan satt Lars på sitt kalas där uppe i Värmland och firade när storebror Per ringer hemifrån. Han ville bara gratulera Lars på födelsedagen och kolla läget med resten av familjen. Han satt hemma i huset och vaktade katten. Detta störde Lars lite, att de firade med tårta och hemma satt Per utan mat. Efter samtalet smet Lars undan. Han var bara borta ett par minuter så ingen reagerade.

Senare på eftermiddagen ringde mammas mobil. Det var grannen hemma.

- Jag har en arg pizzagubbe här med femton Kebabpizzor som han säger att någon beställt hem till er.

Självklart visste inte Lars något om detta, men grannen berättade att pizzagubben ringt på Pers dörr med hans kvällsmat men då ingen öppnade, ringt på hos henne istället. Hon som då bott bredvid Lars hela hans uppväxt anade ugglor i pizzakartongen och ringde mamma.

Efter några minuters samtal med mannen från pizzerian kom mamma och han överens om att de fick göra upp detta när de kom hem veckan efter.(Pizzorna betalades senare under gubbens protester, rätt ska vara rätt, och som plåster på såren skickade han med mamma lite dricka hem) Efter ett tag erkände Lars dådet med motiveringen att han ville ju bara att Per också skulle få lite kalasmat.